Till Margot W angående Israel

Bästa Margot!

Det är dags att göra något i relationerna med Israel och Palestina.

Kort presentation: Jag är pensionerad lärare från KTH och har varit socialdemokrat i hela mitt liv i ideologiska såväl som politiska framgångar och bakslag.

Jag anser att ditt och regeringens engagemang för en feministisk politik hemma och i världen är beundransvärd, liksom ditt arbete för att förändra arbetsformerna för FNs säkerhetsråd, och lösa upp dess låsningar. Ditt arbete, liksom tidigare Anna Linds, för en mänskligare värld, är det bästa en levande socialdemokrati kan åstadkomma.

Vad gäller konflikten mellan Israel och PA, kan jag förstå att regeringen menade, att ett erkännande av den kommande staten Palestina, kunde göra parterna mer jämlika i förhandlingar om en tvåstatslösning. Om verkan var den avsedda, kan jag inte avgöra, och kanske var det för tidigt. Att Netanyahus högerregering tog det som en fientlig handling, står klart.

När du tog upp Amnestys misstankar om utomrättsligt dödande från Israelisk polis, och menade att det borde utredas, reagerade Netanyahu och fler med honom, genom att antyda att det var antisemitism. Det var klart orättvist och feltolkat, men bakgrunder var med rätt stor säkerhet missnöjet med Sveriges erkännande av en palestinsk stat. Kanske tolkades ditt uttalande också som att du inte litar på israeliskt rättsväsende. Det är känt att tveksamma skjutningar mot knivbeväpnade palestinier diskuteras och utreds av israeliskt rättsväsende.

Sveriges förhållande till Israel, den enda demokratin i Mellanöstern, har tidigare varit mycket gott, men har försämrats, och skall vi ha någon möjlighet att delta konstruktivt i en konfliktlösning, måste det goda förhållandet återupprättas. Israel är den ekonomiskt och militärt starkare parten, och utan dess engagemang till lösning, kan det inte bli någon.

Som jag ser det, kan det bara ske, genom att regeringen och du klart uttrycker sympati för staten Israel, trots att den har en högerregering. Att den har det, beror i hög grad på konflikten. Attackerna från Hamas på Gazaremsan och från andra terrororganisationer där och på Västbanken gör folk rädda och det gynnar högern i Israel.

Det är utmärkt att du reagerat på Abbas senaste uttalande om förföljelsen och förintelsen av judar i Europa, där han lägger skulden på judarna. Du har kallat det oacceptabelt, men jag menar att du och regeringen måste gå ut med ett starkt fördömande av uttalandet. Vi är i en begynnande valrörelse, men jag anser att det är av vikt, att utnyttja tillfället att försäkra Israel om vår fortsatt starka vänskap.

Det finns också ett inrikespolitiska skäl att göra en stark markering mot antisemitismen. Nynazismen i Sverige börjar göra sig högljudd, på vissa håll förstärkt av den antisemitism som följer med vissa grupper muslimer, som immigrerat från Mellanöstern. Många judar känner sig inte längre säkra i svenska städer som t.ex. Malmö, och flyttar eller överväger att flytta, på grund av trakasserier och hotfulla tal. Nynazism och antisemitism måste motverkas, och ett led i detta kan vara att visa att Sverige odlar vänskapen med Israel.

Vi som ett fredsälskande land i en fredlig omgivning bör tydligt deklarera och fördjupa vår vänskap med det enda land i Mellanöstern, som är en modern demokrati.

Med varma S-hälsningar,
Bertil Gralvik

Vädjobrev i valtider

Det är valår och det märks i den egendomliga retoriken från ledande politiker. Det ”trianguleras” friskt, dvs. man sneglar på varandra och anpassar budskapet efter vad man tror kan stjäla röster från andra partier. Det är inte konstruktivt.

Vi lever i en demokrati, vilket innebär att all makt utgår från folket, dvs. väljarna. Varje parti har sin idé om hur samhället skall bedrivas och utvecklas, och på dessa idéer röstar vi på valdagen utefter vad vi själva menar är bärande för framtiden.

För de politiska partierna gäller att de måste skaffa sig makt för att kunna genomföra sina idéer, genom att få så stort stöd som möjligt i allmänna val. Man blöter sitt finger i luften för att se vart opinionsvinden blåser. Så vänder man kappan efter den och anpassar sitt budskap.

Bästa demokratiska partier och politiker! Det är usel taktik av flera skäl.

Det leder till att väljarna inte ser era djupt kända bakomliggande tankar om hur det goda samhället skall uppnås och hur ni tänker er att regera stat och kommun.

Det leder till politikerförakt, när väljarna ser hur ni krumbuktar och byter åsikt från dag till dag. Vi är inte dummare än att vi begriper att det handlar om politisk vinstmaximering.

Det leder till att intresset för politiken minskar, eftersom det blir nästan omöjligt att avgöra vad de olika partierna vill.

Det skapar osäkerhet och missnöje, och främjar framväxten av partier, som i grunden är odemokratiska.

Jag vill vända mig till alla partier med några tankar idéer om hur ni skall vinna väljarnas förtroende och skapa förutsättningar för en sann demokrati, där väljarna vet vad ni vill.

1. Sluta helt med att välja budskap enbart för att öka väljarbasen.
2. Samlas inom partigrupper på nationell och kommunal nivå och diskutera vad ni verkligen vill åstadkomma och på vilket sätt (ni vet nog redan).
3. Berätta sedan för väljarna vilka mål och medel partiet faktiskt har.
4. Avskeda alla konsulter som hittar på ”lämpliga” budskap och slogans, så vi slipper dumheter som ”Arbete ger frihet” och liknande snömos. Det är ni som vet vad ni vill åstadkomma, inte coacher och konsulter.
5. Om ni tar hjälp av reklambyråer för grafisk utformning av affisher, inspelning av valfilmer osv., se till att budskapen förmedlar vad partiet faktiskt vill göra.
6. Betrakta era presumtiva väljare som vuxna, tänkande människor.

Jag vill förstås att mitt parti skall vinna många röster, och få makt att driva samhället i den riktning jag önskar, men framför allt vill jag att det skall stå upp för sina bärande idéer.

Lycka till!
Bertil Gralvik

Nyår 2011

Vi lämnar det som kallats 00-talet, ett epitet som antyder att vi börjat om på nytt i det sprillans nya millenniet. Därom kan man tvista, men förvisso har mycket hänt, som inte hänt förut. Våra apparater för interaktion/kommunikation har t.ex. kraftigt förbättrats. Det svenska toleranta välfärdssamhället däremot försämrats, både vad gäller välfärden och toleransen. De borgerliga frihetskämpar vi gett makten, har inskränkt på friheten för dem som är sjuka och inte kan arbeta, eller som blivit arbetslösa på grund av det finansiella sammanbrottet, eller strukturrationaliseringar. Det är förstås helt i enlighet med (höger)liberala värderingar – låt mig säga att jag förhåller mig skeptisk.

Just idag nås vi av beskedet att en av våra främsta uttolkare av det mänskliga, Per Oscarsson, troligen lämnat livet i en villabrand. Mycket sorgligt är det om så är fallet. Varför försvinner just dessa, de bästa, de goda alltför tidigt?

Mot slutet av 00-talet har alltmer utkristalliserats en tendens, eller skall man säga en dubbeltendens. Den kommer i spåren av 9/11 och har både med terroristhoten och teknikutvecklingen att göra. Ett lillebror ser dig genom miljoner mobila kameror och ett storebror ser dig också genom utökade möjligheter för myndigheterna att spana på oss och lagra sociala data. Vår integritet och vår yttrandefrihet är i fara, samtidigt som vi får veta mer om vad som hemligen styr våra liv, genom att läckor kan sprida stora mängder hemliga dokument – just nu via Wikileaks.

Det är tidigt denna binära morgon 110101, så jag blir inte långvarig här vid tangenterna. Låt mig bara berätta att jag avnjutit en utomordentligt vällagad måltid med min dotter Naela och Björn, hennes mästerkock till man. Den inbyggda gården brukar i årsskiftets skälvande minuter, eller kanske snarare timmar, påminna om Beirut under blitzen. Nu var det högst modest av någon anledning och luften gick att andas utan gasmask. I år saknade vi djupt den son och broder som slagit ner sina bopålar i Israel, ett främmande men välbekant land.