Det är synd om Sölvesborg

Ja visst är det väl synd om Sölvesborg, men folket där får stå sitt kast. För oss andra och för landet kan det på sikt vara bra. Man röstade fram en politik som kan vara androm till varnagel. I denna lilla blekingska ort med knappt 10 000 invånare pågår ett experiment kallat samstyret, och vi kan följa hur samhället utvecklas när det drivs av SD, och ta lärdom.

Här vill man inte ta ansvar för de problem som naturligtvis uppstår vid en större immigration. Man vill med det kommunala självstyret som officiellt argument, inte längre ta emot immigranter och asylsökande och menar därmed att andra kommuner skall ta hand om den saken. Det handlar förstås delvis om ekonomi, men i grunden om den främlingsfientlighet som är SDs agenda – det där med medfödd ”essens” som gör ariern eller skandinaven speciell, det som gör att samer, judar och somalier inte kan vara svenskar.

Inom kulturpolitiken och konsten ser vi att endast fosterländsk och ”uppbygglig” konst skall få komma till tals. Att kulturarvet framhålls är inget fel. Så är det ju alltid att rötterna behövs. Mobergs utvandrare Karl Oskar och Kristina står staty i närbelägna Karlshamn, och så skall det vara. Men all kultur kan inte riktas mot historien. Konsten skall vara fri och även nuet och framtiden skall synliggöras, En del konst måste också få tänja gränserna, få vara provocerande och tankeväckande. SDs kulturprogram premierar det återblickande och det oförargliga. Det andas censur och klassificerar det nya, oförvägna och vilda som ”entartete kunst”, om än i annan språkdräkt.

Visst är det synd om Sölvesborg, men låt oss nogsamt följa experimentet och ta lärdom om vad som kunde hända om nationalismen och inskränktheten kommer till makten i riket. Röstar vi fram ett högernationalistisk block, skapar vi ett isolationistiskt och navelskådande samhälle utan den öppenhet och de friheter generationer kämpat för.