Återbäring

Hösten, eller är det vintern har slagit till helt plötsligt och med den återbäringen. Nyss var det sensommar efter en fantastisk varm sommar, nu är det höst med kyla regn och stormar. Nyss var det skördetid och skördefest på solens och vindarnas ö. Striden pågår om det nyare epitetet ”Sveriges Guldkant” som någon turistkonsult på västkusten kläckt för hundrafemti tusen, och som konsulten själv vill ta patent på. Nu är det kyla och regn och blåst som bjuds. Turisterna har flytt, butikerna har stängt och träffar man på en mänska utomhus efter klockan nio på kvällen, blir man glatt förvånad. Man kunde tro att denna öde bygd alls intet har att bjuda de härboende, att denna lantliga bygd vore renons på all förmåga.

Gräsmannen
Förvisso icke så. I denna kalla oktobernatt lyser som en flamma Höstrock på Strand. Plötsligen uppstår på denna enda punkt, medan staden i övrigt ligger mörk och tom i regnet, en fest med värme, rockmusik och mycket öl. Musikerna är lokala och geniala och stämningen varm och vänlig. Kvalitén på musiken är förstklassig och skulle gå hem i varje tänkbart sammanhang. Otroligt nog skapas den av fritidsmusiker, som sällan hörs och sällan eller aldrig lämnar ön för framträdanden någon annanstans. Man blir perplex. Hur är det möjligt? På sommaren, då mängder av turistande svenskar och eouropéer från alla håll strömmar till Ön, kunde man förstå att artister av klass dras till Robinson och Strand och andra coola ställen i Borgholm och till Köpingsvik och Rälla, ja vart som helst. Öland vimlar av glada och penningstarka semesterfirare och kommersen lever upp.

Men nu i återbäringens tid, då vi just i natt skall återfå den timme vi förlorade i på försommaren – nu då kylan, regnet och tomheten insveper vår kalkstensklippa i havet?

Det är något surrealistiskt att i en stad med tomma, kalla och öde gator, kunna finna en oas av rockmusik, värme och glädje på det fula Strand Hotell, där människor fylkas, lyssnar, dansar och dricker i gemyt.
Allra mest förvånande är den höga musikaliska kvalitén. Som om en flik av Las Vegas eller New Orleans av en tillfällig slump landat i denna gudsförgätna håla för ett par korta timmar.

Sen är det allt. Livet i Borgholm återgår till sin vanliga vintriga lunk i väntan på våren och förberedelserna för nästa turistiska säsong. Vad som återstår är minnena av en rockig värme och en från våren till vintern återlämnad timme.
Den får man sova på.

2 reaktioner till “Återbäring

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.