Äntligen! Den svenska midsommaren när den är som bäst. Min älskade syster Eva och mina lika älskade bröder Nisse och Björn anlände med sina respektive Valla, Hardy och Björns dotter Kajsa med vidhängande Daniel samt busiga hundar. Fridhem låg under dagen i ömsom sol, ömsom mulen kyla. När det traditionella bordet dukats med sill, fil och gräslök, köttbullar och färsk potatis, öl och akvavit, bröt solen fram och lät trädgården bada i värme och god gemenskap. Vid bordets ände presiderade som sig bör, Fridhems gudinna och moder till oss syskon. Den värme som är oss förunnad, då vi umgås spred sitt ljus över vårt goda midsommarbord och det goda livets njutning genomströmmade oss.
En sådan tradition kan man bara önska människan var än hon befinner sig.

Med midsommaren kom äntligen också Fridhems spira rekonstruerad av familjens lysande snickarmäster Hardy. I de sista skälvande timmarna före midsommarhelgen gav han sig i kast med detta delikata uppdrag. Materialet denna gång är marin plywood och bör kunna motstå tidens tand bättre än tidigare versioner av fur och gran. Heder åt en sådan man. Återstår att få den på plats och återge Fridhems anblick dess forna glans.