Borgholm har fortfarande kvar en skatt av gammal arkitektur från tiden som badort på modet. Mycket har dock skattat åt förgängelsen, ofta i form av brand. Därför gläder jag mig åt det som finns kvar av tinnar, torn och annan snickarglädje.

Ett av dessa märkliga hus är detta bakom kyrkan, där det sedan länge har bedrivits sommarrestaurang under namnet ”Hemma hos”. Stället var flott att döma av matpriserna, men troligen har det ändå gått uselt med finanserna. Huset och restaurangen var till salu under något är till ett pris som motsvarade den på maten. Någon hugad spekulant tycktes inte vilja infinna sig.

Så under hösten kunde man läsa i Ö-bladet, att kåken skulle rivas för att ge plats åt, hör och häpna, ett smärre radhusområde mitt i sta’n. Det var med förskräckelse jag tog del av dessa tidender, och jag har då och då gått förbi för att se om vandalerna varit framme. Borgholm utsattes ju lyckligtvis inte får den stora galenskapen pÃ¥ 60-talet, då Europas stadskärnor revs, kanske inte för att ge ljus och luft, utan för att ge plats åt fyrkantiga fula köplador i glas och betong. Samt förstås de nödvändiga åtföljande parkeringshusen. En beboelig och småskalig miljö försvann och ersattes med öken under några decennier, tills ladorna flyttade ut och efterlämnade sönderslagna städer. Att Borgholm skonades, berodde nog mindre på klokare kommunpolitker, än på att ladorna inte fick plats.

Igår hände det, men inte på det sätt man kunde befara. ”Hemma hos” rycktes upp från grunden och transporterade till en ny hemvist, hemma hos Bengt och Ing-Marie på Krutans Cafe© och rumsuthyrning. En nätt liten friggebod. Några planer på vad som skall hända med huset har det inte sagts något om, men det får man väl veta så småningom. Dagens Barometern talar om en jättelik trailer och och många nyfikna.

Efter en tio dagars sejour i Blekinge, har jag återvänt till Ö–land och min arbetsmaskin. Förutom att kolla upp mer än 250 mail igår, har jag ägnat dagen åt att beskriva mitt arbete med en blidvisare skriven i Flash. Den jag redan haft en tid på min blog, visar vackert upp de tolv senaste bilder, jag skickat upp till Flickr. Den animerar också bilderna så att en i taget förstoras upp, en mycket trevlig bildvisare. Tyvärr måste man ju numera bli lite petig med sina webbsidor och se till att de följer olika standards för webbsidor, såväl får struktur och stilar.

Jag beslutade att göra en egen Flash-bildvisare som liknar den man kan få från Flickr, och tillverkade en sådan innan jag åkte ner till Eva. För att minnas hur jag gjort och eventuellt skriva en anvisning för andra som vill göra något liknande, har jag ägnat dagen åt att skriva en sådan – s.k. tutorial. Efter lite vidareutveckling skall jag presentera den för en intresserad omvärld.

Jag får återkomma med berättelsen om vistelsen i Karlskrona, när timmen är mindre sen. Under tiden fortsätter vintern att hålla oss i sitt järngrepp, även om solen sä här i slutet på mars ger dagsmeja.