Gamla stötar

SBB gratuleras av galanta damer

Rubriken gör kanske inte helt rättvisa åt den församling som i afton möttes i Sven-Bertils eleganta och trivsamma hem. Vi har samlats förr hemma hos någon av oss och har alltid lika trevlegt, gamla arbetskamrater från Thorilsplans gymnasium. Vi arbetade tillsammans med goda ambitioner och en stark gruppkänsla med att skapa nästa generations nyfikn a och hungriga ingenjörer.

Åtminstone var det detta vi tänkte oss. Kvalitén var hög och ingen gömde sina framgångsrecept i skrivbordslådan. Allt delade vi med oss – av material och kunskaper, framgångar och vedermödor. I betygssättningstider säckade vi under bördan av rättvis bedömning – under rektorer med varierande ledningsförmåga stödde vi varandra. Om någon var svag täckte vi upp så att målet, en god undervisning, kunde bibehållas. På våra kafferaster diskuterade vi undervisningen såväl som livet och integrationen av nya kollegor. Det kan låta torrt att aktierna, golfen, villorna och seglingen oftast stod tillbaka från arbetets innehåll, elevernas färmåga och teknikens utveckling. Men så var det och aldrig ett ögonblick ointressant. På våra fester lekte vi och roade oss, åt gott och drack vin och sjöng oanständiga visor till Runes gura.

Ingenting är märkligt med att vi ses ett par gånger om året, om än verksamheten sedan länge avvecklats och vi gör helt andra ting. Någon har lämnat läraryrket och blivit konsult, några har gått vidare till högskolan och andra pensionerat sig. Vi är alla Thorildsplanare och Elare och möts mer än gärna i den ena träffen efter den andra. Vi äter och dricker gott och samtalar om det som var och hur det gick sen och vad som hänt dem som just denna gång inte är med och dem som lyckats komma.

Ibland är det så lyckligt att Rune har med sin guitar och det blir som i kväll att vi sjunger tillsammans. Den Taube som alla kan. Sven-Bertil har levt med detta möte, berättade han, under längre tid och tänkt sig in i hur det skulle gestalta sig. Det blev inte exakt så, som det händer med planer, men det blev lysande – hoppas jag också för honom som tillbringade en hel del tid i köket. Det bjöds hemlagad potatismos med välkommet tuggmotstånd och renfärs och fräscha grönsaker och egenhändigt plockade lingon. Gott vin därtill och till kaffet och nötkakan en god likör.

Av den historiska vandring han tänkt sig blev intet, men det goda samtalet kunde pågått länge till och ytterligare en omgång sång till Runes guitar kunde väl fått plats. På Rose-Maries, den allt sammahållande, förslag kan man tänka att gänget kommer till Öland i höst eller så. Vad hittar man då på ?

En reaktion till “Gamla stötar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.