Medan vi låter glädjen i min dotters strålande bröllop tränga in och bevaras i våra hjärtan. Då vaknar vi och ser att Kicki, Olofs papegoja, som varit en medlem i familjen i tjugofem år är dålig. Hon sitter på burgolvet och kan bara frambringa små ynkliga läten och hon vacklar. Naela ringer Roslagstulls djurklinik och Olof och vi tar en taxi med Kicki insvept i en handduk i en kattbur. Det är en kall och mycket vacker vinterdag med rimfrost som ett diadem över alla träd. Olof möter upp vid kliniken och vi gråter över allt som varit med denna skränande gojja som Olof sparade till i ett och ett halvt år då han var tio elva år gammal.
Hon fick först heta Benjamin, men då hon la ägg döptes hon om till Kicki. Vi mindes lyckan Olof kände då han äntligen fick henne och sorgen då Kicki varit inhyst i en djuraffär och kommit tillbaka trasig och skakad. Nu var hon väldigt sjuk och vägde bara tretti gram och vi grät och rörde vid henne och hon svarade ibland med ynklig röst. Till slut tog vi farväl av henne och hon fick en spruta och somnade in i Olofs händer insvept i en liten frottéhandduk.
Vi vandrade sedan med tunga steg i vinterkylan till ett fik. Vi berättade för varandra om fina saker vi upplevt med den papegoja som kanske skulle stannat i Amazonas, men som kommit till oss och berett oss glädje genom åren.
Vi kommer att sakna hennes glada och hennes ilskna skrik och hennes smÃ¥pratande. Vi kommer att sakna hennes otÃ¥lighet vid matdags, dÃ¥ hon alltid skall ha exakt det vi äter – hennes örnblick som inte missar nÃ¥got pÃ¥ bordet som hon inte fÃ¥tt. Jag kommer speciellt att sakna hennes skrapiga ”pappa – choom” och ”gnatt!!” och mitt eget ”gonatt, gonatt – klättra upp pÃ¥ pinnen”. Det är tungt i mitt hjärta, inte minst för mina barn.
Sorgen och glädjen går hand i hand i livet och glädjen över min strålande dotter på hennes bröllop får samsas med sorgen över Kickis död och saknaden.
Tillstymmelser 